-
Matthew 22
- 1 Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes:
- 2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son:
- 3 Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma.
- 4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop.
- 5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap.
- 6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
- 7 När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad.
- 8 Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige.
- 9 Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet.
- 10 Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt.
- 11 Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder;
- 12 Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde.
- 13 Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.
- 14 Ty månge äro kallade, och få utkorade.
- 15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
- 16 Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
- 17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?
- 18 När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?
- 19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
- 20 Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta?
- 21 De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer.
- 22 När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom.
- 23 På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom;
- 24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.
- 25 När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder.
- 26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
- 27 Sist af allom blef ock qwinnan död.
- 28 När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne.
- 29 Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
- 30 Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
- 31 Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:
- 32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro.
- 33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom.
- 34 När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig.
- 35 Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
- 36 Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen?
- 37 Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog.
- 38 Detta är det yppersta och största budet.
- 39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf.
- 40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.
- 41 När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus;
- 42 Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids.
- 43 Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes:
- 44 HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall.
- 45 Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son?
- 46 Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.
-
-
King James Version (kjv)
- Afrikaans
- Albanian
- Arabic
- Armenian
- Basque
- Breton
- Calo
- Chamorro
- Cherokee
- Chinese
- Coptic
- Croatian
- Czech
- Danish
- Dari
- Dutch
-
English
American King James Version (akjv) American Standard Version (asv) Basic English Bible (basicenglish) Douay Rheims (douayrheims) John Wycliffe Bible (c.1395) (wycliffe) King James Version (kjv) King James Version (1769) with Strongs Numbers and Morphology and CatchWords, including Apocrypha (without glosses) (kjva) Webster's Bible (wb) Weymouth NT (weymouth) William Tyndale Bible (1525/1530) (tyndale) World English Bible (web) Young's Literal Translation (ylt)
- English and Klingon.
- Esperanto
- Estonian
- Finnish
- French
- German
- Gothic
- Greek
- Greek Modern
- Hebrew
- Hungarian
- Italian
- Japanese
- Korean
- Latin
- Latvian
- Lithuanian
- Malagasy
- Malayalam
- Manx Gaelic
- Maori
- Mongolian
- Myanmar Burmse
- Ndebele
- Norwegian bokmal
- Norwegian nynorsk
- Pohnpeian
- Polish
- Portuguese
- Potawatomi
- Romanian
- Russian
- Scottish Gaelic
- Serbian
- Shona
- Slavonic Elizabeth
- Spanish
- Swahili
- Swedish
- Syriac
- Tagalog
- Tausug
- Thai
- Tok Pisin
- Turkish
- Ukrainian
- Uma
- Vietnamese
Favourite Verse
You should select one of your favourite verses.
This verse in combination with your session key will be used to authenticate you in the future.
This is currently the active session key.
Should you have another session key from a previous session.
You can add it here to load your previous session.